Mitt barnbarn Tilda har tillsammans en blogg där de diskuterar dvärghamstrar och hur man sköter dem. Jag har tyvärr, eller kanske tack och lov ingen hamster att ta ansvar för idag. Men det hade vi tidigare när våra barn var små.  Den ena hette Nisse och den andra Musse. Båda omkom på olika mer eller mindre tragiska sätt. En är begrav i en kakburk under syrenbusken, den andra utanför häcken under en obefintlig björk.  Björken bröts av av någon som inte gillade träd även om den fanns med iplaneringen över villaområdet. Tråkigt med folk som inte gillar träd.

De djur  som följt mig genom livet är katter, dr har funnits där i otal i olika färger, personligheter, med varierande favoritmat och liggplats. Tänk vad djur kan vara olika även om de är nästan identiska i sitt utseende.

De katter jag minns från barndomen bara fanns där och jag tänkte inte så mycket på vad de hade för personlighet.

De fanns där hela tiden men bar en eller två i taget. Inte ¨å många dog av ålderdom utan förolyckade på olika sätt eller fick någon åkomma som inte kattdoktorn kunde göra något åt. En hamnade i slåttermaskinen, en eller två under en buss eller bil och några bara försvann på katters vis. Jag minns "  "Måns," Hankatten" "Katrina", "Snösken," Villy, Karl Oskar m.fl Sen kom  "Smirre, "Somsey" "Sokrates och Zamira." Alla mer eller mindre geniala som lyssnade till vanligt småprat. Jag minns också vår utvecklingsstöra höna, Hilda, vars egenhet visade sig genom att hon hela tiden sprang efter oss och ville vara med och leka. Motsatsen var den argsina tuppen "Flex" som inte tålde att vi beträdda ladugårdsbacken. Därför satt vi oftast uppflugna i någon av de fem rönnarna som stod i rad utanför ladugården. Han kunde ju flyga men tyckte inte att han behövde offra mer krut på ossän nöden krävde.

Men sen hade vi ju också Vitalis, den folkilskan hästen som pappa kom hemdragande med en vårmorgon Han tyckte inte om barn eller fruntimmer. Den enda han gillade var pappa, som fjäskade för honom med lite tort hö i en säck vintertid eller ledde ut honom på gröna ängar om det var sommartid.

Nu får det vara nog för i dag vi kanske hörs.